Pest & Koleras Dagbok

Dagen innan spektaklet sttyr vi våra fullpackade bilar moto Visingsö. Vi ger snabbt upp den matematiska excercisen i att räkna ut hur länge sedan någon av oss var där, då siffrorna börjar bli obehagliga.

Väl över färjan är skogen mörk och klockan är sen (Så sen att vi inte fick med oss några polkagrisar från Gränna (Skandal!)). Vi lokaliserar vårt boende bland en samling campingstugor och begynner en god natt.

Morgonen börjas så med en god frukost i gott sällskap av musikgrupperna Faunus och Själ, på ett vandrarhem som praktiskt nog låg placerat halvvägs mellan stugområdet och marknadsplatsen.

Marknaden är kanske inte den största, men utsikten från den är desto större! På dimfria dagar ser man hela Gränna på andra sidan vattnet.

Under en stor ek hittar vi så vår spelplats. Vi får inga detaljer om vad som hände med förra gycklargruppen, men som motivation att vara lite extra skoj hänger det en bur från en trädgren i vilken det sitter ett skelett ifört gycklarkläder! Och något bra måste vi ha gjort, för när musikanterna såg ut över området var det tomt. Alla besökare hade ställt sig hos oss! Och vilken publik det var! Showerna flöt på och publiken lät inte det ettriga småregnet förstöra humöret.

När det sedan var dags för tornerspelet kändes det lite märkligt att sitta bland åskådarna och iaktta, men samtidigt lite skönt med en matrast.

Kvällen kom, mörkret lade sig och det blev dags för gästabud. Mat åts, dryck dracks och vi rev av några gamla och några nya trick.

Gästabudet avlöstes av att Nordic Nights bjöd in publik till ett eldspel, eller öppen repetition som de kallade det. Mer eller mindre tappra försök på mer eller mindre spektakulära grenar.

Söndagen bjöd goda besökarmängder, trots svajigt väder, och våra shower fortskred med gårdagens höga energi. Visingsö var förträffligt och väldigt fint, jag ser fram emot ett återbesök i en inte allt för avlägsen framtid!

//Anton

Visa av skadan av föregående års strapatser så satte vi av redan på förmiddagskvisten. Resan gick så smärtfritt att vi till och med passade på att stanna på en loppmarknad på vägen.

Med tiden på vår sida och vädret till belåtenhet rullade vi slutligen in mot Glimmingehus och passade på att ta lite sightseeing och bättra på förrådet av medeltidsattiraljer.

När man tänker på hur gles beboelsen är längs landsvägarna är det inte svårt att bli imponerad av hur många som faktiskt gett sig ut på utflykt för att se tornerspelen! För det är mycket folk som är här, fler än jag minns från våra tidigare år, vilket är skoj!

Spelet rivs av i samma rafflande tempo som förra året! Äpplen krossas, ringar fångas, huvuden spetsas (konstgjorda huvuden, red. amn.) och qvintaner snurrar!

Just exakt vad jag sade för att kränka äran på riddaren ifråga kan vi låta vara osagt, men fort fick jag springa! Med en elegant glidtackling under staketet står jag sedan med tårna på vallgravskanten och ser på de förvuxna karpar som simmar i det grumliga vattnet. När jag höjer blicken möts jag av en publik som i takt skanderar ”Hoppa! Hoppa!”

Varken vattenallergier eller höjdskräck godkändes som ursäkter, men hoppet uteblev och ersattes av ett något lägre ryggplask. Det krävdes inte många sekunder ovanför ytan innan det gamla talesättet ”Ett kärr luktar inte skit förrän man rör i det” sprang till minnet…

Men som vi gycklare brukar säga: Det handlar inte om att lukta bäst, det handlar om att lukta mest!

Väl uppe, och med en luktmässig närvaro på 500 kvadratmeter, var det dags för hoppopulten… i dyblöta kläder. Oklart om det var ångorna som gjorde mig på helspänn eller den extra vikten i kläderna som gav mer stuns i hoppen men hoppopulten var en succé!

När väl tornerspelet var avklarat njöt de andra av att mätta sina magar med vildsvin. Maten var förvisso god, men den gick inte upp mot att tvaga sig! Från olika håll senare på kvällen hördes kommentarer att jag riskerade att sjukna in… fast med mig gick det bra, jag hoppas att man kan säga detsamma om karparna!

Jag ser fram emot att återvända till Glimmingehus, sveriges bildskönaste tornerspel! Kommande år ska jag nog tänka närmre på vad jag ropar åt riddarna, om jag nu bara kunde minnas vem av dem det var som jagade mig…

//Anton

Vi blev tipsade om att det fanns ett stenigt hus någonstans ute i skogen där det var marknad varje år. Nyfikna som vi är hoppade vi givetvis på chansen och trillade frustande in i en av de härligaste medeltidsevenemangen som finns i Sverige! Gräsmattor! Folk! Hästar och riddare! Ett stort vackert hus! Det kunde inte bli bättre!
Torpa stenhus har officiellt flyttat in i våra hjärtan som ett av de härligate ställena att åka till under sommaren!

Alla foton kommer från https://kristallinasfoton.wordpress.com/2015/07/19/pest-och-kolera/

Vi ses nästa år! 🙂

Att åka på vikingamarknader har blivit något av ett spektakulärt nöje för vår del. Om man jämför de med medeltidsmarknader så finns det några punkter som gör att just dessa marknader faktiskt tilltalar oss lite mer. Efter att ha varit ute i svängen så länge som vi har så blir man glatt överraskad över hur hårt dessa marknader är kontrollerade. Fjärran från plastleksaker och tingeltangel som inte hör tiden till kan man strosa runt och se fint hantverk, kopior på fynd och underbara kreationer i tidstypiska tyger och material. Vi säger ju inte att det inte finns på medeltidsdagar, men man behöver inte sålla lika hårt och upplevelsen blir jämnare. Nu finns det ju undantag oavsett vart man åker och vilken tillställning man är på.

För Pest & Kolera är det i alla fall mycket spännande att få åka på fler och fler av nordens vikingamarknader, och för att hedra detta bestämde vi oss för att försöka oss på något annorlunda detta året. Istället för vår bullriga, tokknäppa gycklarshow så gjorde vi en bullrig och tokknäpp saga. En vikingasaga om Tor och hans hammare, adapterad ”apterad? ;)” av oss. Det blev knasigt, knäppt och helkul och jag fick skjuta the amazing fruktslangbellan of Doom mot Anton som höll en träslägga framför ansiktet. Klangen ekar nog fortfarande runt Ales nejder och dalar.

Vi uppträdde också med en eldshow. Givetvis gjorde vi om även denna och skapade en fullständigt galen komedishow med levande musik och brinnande gycklare. Den som tror att brända barn luktar värst har aldrig känt lukten av oss!

/Jakkin

Fredagen gryr, Jakkin är redan på plats och Toby är hemma i sitt torp strax utanför Norrköping. Bilen tankas, packas med de sista prylarna och resmat inköps. One Man Road Trip is on! Resan går utan strapatser och jag, samt en på vägen upphämtad Toby, anländer vid lunch.

För en gångs skull har vi så gott om tid innan vår första föreställning att vi kan ta ett varv på marknaden och gå runt och bara ta in medeltiden. Tur är väl det, för Söderköpings gästabud har ett väldigt fint utbud på marknadsområdet!

Med lättade plånböcker och mättade magar var det dags att göra Söderköpingspremiär för hoppapulten, vilket även innebar gatstenspremiär. Med största möjliga förutseende hade vi gjort modifikationer på tingesten, så showerna gick hur fint som helst!

Hela helgen bjöd på roliga shower. Nytt för i år var att vi, istället för att stå vid vår gamla plats vid kanalhamnen, gjorde Söderköpingsturné och spelade på massor av olika platser! Allt mellan stora shower vid Brunnsparken, långsmala shower vid Skönbergagatan och en pytteliten och väldigt mysig show på Skvallertorget.

Jag har insett att jag skriver att jag ser fram emot alla marknader, vilket faktiskt är sant, för alla marknader har något speciellt. Söderköping är den perfekta avrundningen på gycklarsommaren. Det är inte för intet som vi kallar Söderköpings Gästabud för ”Sista natten med gänget”, för det är så det känns. Man träffar alla andra gycklare och musiker, diskuterar hur sommaren har varit, varvar ner, berättar gamla och nya skrönor, smider planer för framtiden och alla önskar nog lite att stunden inte ska ta slut.

Så när jag skriver att jag ser fram emot att komma tillbaka så är det även i detta fallet helt riktigt. Jag ser fram emot en ny gycklarsäsong, en ny turné, nya skratt och skrönor, och en minst lika bra avslutning som den här sommaren fick!

//Anton

Vi överlevde! Det är inte klokt vad Vikingamarknaden i Ale imponerade på oss!

 

I år var första gången vi var där officiellt. Andra år så har vi bara smugit runt för att undvika att bli upptäckta, men den här gången behövde vi inte ens gömma oss!

På fredagen anlände vi utan större svårigheter och blev glatt överraskande över hur många deltagande det var på marknaden. Över 400 vikingar var det någon som sa. Vi tänkte skicka vår prao Jimmy ”Koma” att räkna dem, men han blev förvirrad och somnade i någons knä.

Detta året bjöd på väldigt kyliga nätter och när vi vaknade på lördag morgon så fanns det is i vattenskålen. Inte för att vikingarna inte upplevde kyla, men vi är ju irriterande nog bara gycklare och fick därför gnugga oss mot så många pälsbeklädda bärsärkar vi kunde hitta för att få upp lite friktionsvärme. Så det var tur att de var så många!

Snabbt uppvärmda kastade vi oss runt på marknaden som var imponerande! Väldigt mixade bord, fina hantverk och spännande vapen, goda saker att äta och sådant där. Vi hade emellertid inte uppträtt ännu och var därför helt panka efter vår långa vandring. Vi njöt av solen och alla fantastiska människor som började strömma in efter klockan 10 och sen hände det grejer. Jakkin blev utmanad på Glimabrottning av alla. Och vann. Troligtvis så fuskade han på något sätt.

Anton satt mest och gjorde upp en strategi för att slösa bort alla de pengar vi skulle tjäna på kvällens eldshow och skapade listor, diagram och flödesscheman över detta. hmm.. man skulle behöva en sprängskiss av Anton för att se allt som rör sig där inne. Det hade varit en spännande upptäckt och något för den kommande vetenskapen att bita i.

Hur som helst… Jimmy, gick runt med ögon som tefat och försökte se allt samtidigt utan att missa en enda vacker dam med blicken. På ett sådant här ställe är det, sagt utan att tveka, omöjligt! Alla är så sjukt snygga! Och därför borde de passa Gycklargruppen Pest och Kolera som kan matcha vem som helst i sjukhet vilken tid på dygnet som helst!

Dagen förflöt och kvällen kom, med gillet som det stora målet! Efter lite kaos där vi upptäckte att våra saker har avslutat bekantskap med oss och tvingade oss att springa, bära och dra så stod vi på plats för eldshowen på utsagd tid. Dessvärre med solen lysande skarpt i ögonen på oss. Hur som helst så skall publiken roas och vi tände upp vår show.

Så var dagen till ändå och vi sjönk ned bland lägereldarna som tog oss genom natten.

På söndagen var det dags för gycklarshow! Vi slet drog och förberedde och hade en jätehärlig show med en massa underbar publik! I alla fall efter att vi väckt Jimmy ”Koma” som gjorde sin första show med oss. Jag vet inte riktigt vart vi hittade honom. Helt plötsligt så var han bara med och bar saker. Sådant uppmuntras så han får praoa ett tag till!

Till sist var Ale vikingamarknad slut för den här gången och vi vandrar vidare till nästa ställe! Ta hand om er så ses vi där ute på vägarna!

Och ät era grönsaker!

/Gycklargruppen Pest & Kolera

Väl mött och tjingeling på dig! Imorgon drar vi som förtrupp till Ale vikingamarknad!

Där blir det häng och bus medan man leker den oerhört roliga leken ”försök att inte trilla in i lägerelden!” en väldigt rolig lek tycker vi.

Hur som helst! Vi ska inta marknaden på lördag, göra den till vår, uppträda med en massa dumheter och sen avsluta alltihop med en eldshow på kvällen!

Missa inte det! Så här kan det tex se ut när vi står för underhållningen i, eh, tex överallt!

Läs mer om Ale vikingagård på deras, humm,, något minimalistiska sida här!

 

Gycklargruppen Pest & Kolera bjuder på en smygtitt från vinterns gycklarprojekt:

Tack till Kristin ”Fornfela” Svensson för konsultation, kreation och arrangemang!

Om någon hittar Anton kan ni väl ge honom skjuts till Göteborg?

//Jakkin

Denna kyla är ju egentligen ingenting vi rekommenderar, men som stolta nordmän eller vad vi nu är känner vi ändå att man borde säga ”OHHH vad skönt med lite bitande kinder!” , men,, eh nä. Tänker vi inte. Så vi drömmer oss bort till dagar som denna där vi fick värma upp hela globen med lite eld!

Nu sitter vi och pysslar ihop vårt vandringsschema för året som kommer så har du en festival som vi inte fått nys om så kasta dig på oss genast så ordnar vi det problemet direkt!

 

Gott nytt år folket! Ät era grönsaker!

Med gycklomobilen fullproppad med kläder, prylar, jongleringsutrustning och inte minst gycklare far vi söderut längs E6an. Vad vi planerade som en försvarlig felmariginal äts upp minut för minut av en kilometerlång bilkö, som tillsynes saknar slut.

Det var skönt att jag och Jakkin redan hade spanat in stället, för den här gången blev det ingen tid över för sightseeing. Tre gycklare stannar bilen och hoppar ur, byter om i luften och landar springandes mot tornerspelsarenan.

Vid banan gör jag åter en ett år gammal observation: ”Ja, just det, de kör ju med dubbla quintaner!”

Först upp på menyn är dock återigen vildsvinet, vilket förmodligen är Svea Rikes snabbaste tornerspelsmåltavla (och oroa er inte, inget levande vildsvin kom till skada under spelet (Hur det gick med ryggen på stackaren som sprang med vagnen låter jag vara osagt))

Tornerspelet rivs av utan några missöden. Klädnypor i Tobys ansikte, spjuthål i Jakkins mössa och sot i mina byxor får räknas till väl kända yrkesrisker.

När sedan spelet är över tar vi en bit mat tillsammans med riddarna från Silfverfalken, där vi genast hittar på nya upptåg inför nästa år!

När maten är uppäten och skymningen lägger sig över Glimmingehus är det dags att bege sig hemåt, med en minst lika fullproppad bil.

Vi tackar Silfverfalken och medeltidsbandet Vagando för den här gången, hoppas att vi snart ses igen!

//Anton