Tre glada grabbar styr ekipaget söderöver, genom Danmark och mot Tyskland. Det traditionsenliga vindkraftverket fraktas återigen fram, strax bredvid oss, i rekordhastigheter. Det är bara att hålla i ratten!
När vi, efter morgonkvistens nyslagna rekord i att resa tält, sovit en stund är det dags att återse Anno 1280 och det fantastiska festivalområdet. Tälten är på väg upp, härlägren rullar in allteftersom och vi är spända på morgondagens marknad. Dagen går till krafthämtningar, matlagning och inköp av ammunition.
Mot kvällen möter vi upp Kobolderna, våra vänner från förra året. De lär oss en fantastiskt korkad lek kallad ”Nageln”, som kort sagt går ut på att spika i spik. Med en yxa. Med eggen. [den vassa sidan. red. anm.] Inget som jag med gott samvete kan rekommendera någon att prova, lämna det till de professionella idioterna istället!
När marknaden öppnar erfar vi det vi hade på känn, Tyskland ligger ca tre veckor före oss i väderlek. Vi åkte från ett soligt och vårigt Sverige, för att kastas rakt in i vad vi själva skulle vilja kalla en tryckande högsommarvärme. Dagarna går finemang, och vår nya rutin med kistan fungerar fint för den tyska publiken också, men mellan showerna smälter vi bort i små pölar.
När vi så möts av ett ösregn under söndag morgon är vi överlyckliga över svalkan, tills solen bryter igenom. Den torra, men (iallafall skäligt) uthärdliga, värmen har nu uppgraderats till en ångbastu i en regnskog. En sån värme som gör det svårt att se vad man tänker.
Därför är det inte konstigt att vi blev utsatta för ett spratt, som vi alla tre totalt missade. Unde vår sista föreställning såg jag i ögonvrån att Kobolderna hade samlats för att se showen. Kul! Att det sedan var en riktigt lyckad show gjorde ju bara saken bättre! När vi sedan ska packa in våra saker efteråt hittar vi… en skylt. Ingen av oss har sett när den hamnade där, men någon gång under showen hände det. Mina damer och herrar, vi har blivit Koboldifierade! Låt oss hoppas att det är något att vara stolta över, för det är vi!
På väg hem blir vi stannade i tullen. Igen. Nedan följer en parafras:
Polis – Någon alkohol?
Anton – Nej.
Polis – Några droger?
Anton – Nej.
Polis – Några vapen?
Anton – Ne… Jo, iofs, typ? Alltså. Vi har ett gäng jongleringsknivar. Och två svärd. Och en slängbella som kräver tre personer för att använda, men den är mest på skoj.
Polis – Öppna skåpet, tack…
Jakkin – Inga problem!
Polis – Vad är det DÄR?
Jakkin – Det är en axelmonterad Trebuchet!
Polis – Åk. bara åk.
Sagt och gjort, full fart hemåt!
//Anton
P.S. Vill man träna sin tyska läsförståelse så är vi tydligen omskrivna i dessa artiklar:
Tidningsartikel på tyska, nr 1
Tidningsartikel på tyska, nr 2
Jag vet själv inte vad det står, jag kan inte tyska. D.S.
