Sommaren har börjat ta fart på allvar, men den 1a juni 2013 har himlen tagit beslutet att öppna alla kranar på max. Vi styr kosan mot Primus Vicus och misstänker stundvis att vi tagit fel avfart och svängt in i en dusch. Regnet avtar dock när i tar oss in på småvägarna och väl framme är det uppehåll.
När vi vandrar uppför backen fruktar vi att vi ska mötas av blöta mantlar och regnbistra miner, men det visar sig att det sammanlagt fallit c:a fjorton regndroppar över hela marknaden. Solen skiner och vi möts av glada leenden.
Primus Vicus är en liten och väldigt mysig samling timrade stugor. De som inte har lika smutståliga kläder som gycklarna bör ej luta sig mot väggarna, vilka var nytjärade och doftade ljuvligt i en medeltidsromantiserande näsa.
Det bjöds på många möjligheter att skåda olika typer av hantverk, vilket alltid ligger mig varmt om hjärtat. Smide, nålbindning, träsniderier, ringsmycken m. m. Bågskytten Jakkin fängslades av handgjorda pilar. Kemistens son Anton fastnade vid en slöjdstation där man fick bränna sina egna lerkrus, med en tillhörande kemilektion för frågvisa gycklare. Toby blev fängslad av konsten att steka hjortburgare…
Längs ett långbord fanns det utlagt rustningsdelar och övningsvapen, där de modiga bjöds möjigheter att utmana varandra på ärbar strid (och gycklare fick möjligheten att sno åt sig ett svärd för att göra en överaskningsattack på sina kollegor).
Showerna rivs av utan missöden och vi förvånar till och med varandra med nya trick av mer eller mindre begåvad karaktär. När kvällsmörkret lägger sig river vi av en eldshow med uppbackning från medeltidsbandet Vagando, för att sedan ge oss i kast med gästabudsmaten
När natten smyger sig på är det ingen av oss som är speciellt sugen på att lämna byn och det är en motvillig gycklarskara som tackar för dagen och avlägsnar sig. Primus Vicus var fantastiskt och vi hoppas att vi återkommer!
//Anton