Det var tre slitna men otroligt taggade gycklare som rullade in i söderköping på fredagsförmidagen. Mellan juni till slutet av augusti hade vi avverkat nästan 300 shower inkluderande cirkusföreställningar, pirat-stuntshower och ett otalt gycklarföreställningar. Söderköping skulle bli finalen och vilken final det blev.
Efter att ha parkerat bilen och strosat runt en stund i den gamla vackra staden slog vi oss ner och tog en kopp kaffe i närheten av den gamla vackra kyrkan där själva marknaden skulle husera. Med glad förvåning upptäckte vi att Jakkin prydde programbladets framsida och att vi var ordentligt utsatta med tid och plats på vart vi skulle uppträda. Och uppträda skulle vi, om jag inte minns helt fel så hade vi fyra shower på fredagen, fem på lördagen och ytterligare fyra på söndagen. Men som vi brukar säga i gänget; Titaner sover inte!
Efter kaffet tog vi en tur på marknadsplatsen och hälsade på gamla vänner och bekanta när både Jakkin och Anton plötsligt glatt ropade till. Det visade sig snart att källan till glädjen var Wolf, den legendariska korvmannen som de båda talat så mycket om när vi var på väg till Hova (dit han inte behagade att dyka upp). Efter att blivit presenterad för den respektingivande mannen och glädjande fått besked om att han skulle finnas tillgänglig på marknaden (och efter att Anton glupskt slukat en korv) var det dax att byta om.
Det var nu den känsla som mest genomsyrade vår vistelse skulle infinna sig. Våra gycklardräkter är sydda av relativt tunt linne och består av ett par byxor, en coif (mössan) och en väst utan knäppning… Söderköpings Gästabud gick av stapeln andra veckan i september… Jag tror inte jag frusit så mycket sedan den gången jag ramlade ner i Motala ström som fjortonåring i mitten av december, bara att denna gång var känslan uttänjd till en tidsperiod av tre dygn.
Barfota och redan kall in till märgen packade vi vår kista och begav oss av till vår angivna plats, på vägen dit stötte vi på inte mindre än tre andra gycklargrupper och känslan av att detta verkligen var årets ”firma-fest” som de andra i gruppen sagt infann sig.
Väl framme vid kanalhamnen där vi skulle uppträda packade vi snabbt upp och började samla en publik. Jag tror inte det kommer spela någon roll hur många gånger jag kommer uppträda på gatan, det kommer alltid vara en av de roligaste saker jag vet och här i Söderköping var inget undantag. Att jag själv är uppvuxen i Norrköping blott en och en halv mil bort och därför såg ett flertal bekanta ansikten i publiken, bland annat bästa vännen och hans dotter, under helgen gjorde ju saken än mycket bättre.
Efter fyra föreställningar på fredagen blev det senare på kvällen myshäng med diverse löst folk [läs: andra gycklare, musikanter, magiker och liknande] runt en eld. Där satt vi tills mörkret lagt sig och tryckte oss mot varandra för att finna lite värme. Jag hade nämnt att det var kallt, va?
Efter en välbehövlig frukost hos tjejerna i matsalen som arrangerats för oss underhållare och alla andra involverande i gästabudet begav vi oss återigen ut på Söderköpings gator för att sprida glädje. Dagen till ära så skulle min mamma och styvfar samt syster med man komma och titta på oss idag, gissa om jag var taggad! Tråkigt nog lyckades vi med att just ha avslutat dagens sista show när de väl dök upp… trodde vi. Jag och familjen försvann in bland de mysiga gatorna för att hitta oss en kopp kaffe när Jakkin och Anton kom på att vi lovat att göra ett framträdande på en av Söderköpings härliga uteserveringar. Det var här Jakkins röst försvann. Var inte oroliga, vi hittade den igen i slutet av september… Efter att familjen gett sig av hemåt igen letade jag reda på min mantel och begav mig iväg för att tillsammans med de andra grabbarna hitta en trevlig sammankomst med vilken värmekälla som helst som fanns att tillgå. Kvällen var kall men sällskapet runt lägerelden i riddarlägret var gemytligt. En i sanning skön sista kväll.
På söndagen vaknade jag och insåg att min röst gett sig av för att hitta Jakkins och någonstans på vägen gått vilse. Dagens fyra shower blev precis lika roliga som de vi haft dagarna innan bara lite mer… hesa. Under en av showerna blev vi också glatt informerade av Söderköpings kvarterspolis att det faktiskt inte är olagligt att jonglera med barn så länge man inte tappar dem…
På det hela var det tre fantastiskt roliga dagar, allt från arrangörer till publik, knallare och besökare var fantastiska. Jag längtar redan tillbaka och har redan planerat en ny kvällsdress, troligtvis sydd i goretex…
Väll mött Söderköpings Gästebud, vi ses väl 2013?
//Toby