Efter en morgonrevelj på västkusten vid halv fem-snåret hoppade jag och Jakkin in i bilen för en långfärd tvärs över landet.
När köranvisningar avslutas med ”ni kan inte missa det” är det svårt att räkna ut vad man inte kan missa. Det visade sig att det var ganska svårt att missa en gigantisk tältduk över en borggård, så vi anlände utan strapatser.
Dagen började med en parad genom staden gator och torg, där Hertig Karls pris delades ut. Hertigen bjöd därefter till gästabud på Nyköpingshus och paraden vandrade så åter till marknaden.
Vi hade hört att Hertig Karls marknad håller hårt på sina regler angående tidstypiska material, vilket bekräftades av våra observationer. Det var inte utan ett stolt leende på läpparna som vi plockade ut min sprillans nya stege, som vi i vårt anletes svett själva byggt, i trä.
Inte nog med att vår show stod klart och tydligt utmärkt i programmet, den skulle dessutom äga rum på stora scenen. Varken jag eller, i synnerhet, Jakkin är ovana att stå på scen, men det var en lite underlig känsla att flytta upp en kladdig och kaosartad gatuföreställning på en stor träscen.
– Vill ni använda er av mikrofonerna? undrade ljudteknikern.
– Nja, du vill nog snarare flytta all dyrbar elektronik så långt bort som möjligt, svarade jag.
Jag fascineras av historiska hantverk och jag fick se skickliga utövare av såväl smide, sömnad och svarvning. Jag fick se en bägare svarvas på en för mig obegripligt snabb tid, och poleras upp med hjälp av en valnöt. En prestation som fick mig att spekulera i hur stor plats en trampsvarv skulle ta i min lägenhet.
Hertig Karls Marknad var en mysig marknad med trevliga människor, god mat, häftigt hantverk, välskräddade vakter och underbar miljö. Vi hoppas att vi ses 2013!
//Anton