Gycklarnas Natt, fast på nätet

Gycklarnas Natt är nu släppt fri för vinden!

Till er som missade sommarens föreställning Gycklarnas Natt, eller er som gärna vill se den igen, kommer här en digital möjlighet!

Gycklarnas Natt ligger nu ute som 50 minuters av ren och skär idioti, till allmän beskådan, och i sann gycklartradition så tar vi betalt efteråt. Eller innan. Eller under tiden. Eller alla tre.

Helt enkelt är det så att vi har ett tillhörande PayPal-konto som är upplagt för att motta donationer. Så spana in videon och knappa över en lagom stor samvetsgåva till vår nya kamera ;).

Sen får ni gärna passa på att gilla oss på Facebook (om ni inte redan gjort det) och sprida filmen till släkt och vänner!

Säkra mössorna!

Lionga Ting 2016

Den Tokiga Trion har åter blivit reducerad, denna gång till en Dåraktig Duo bestående av Anton och pToby. Glada i hågen rullar vi in i Linköping och hittar så småningom (efter enbart en rejäl stunds virrande) fram till marknadsområdet.

Med enbart mildare strapatser lyckas vi resa tält på två tappra gycklare som stärkta av denna framgång bäddar i roddtältet och struntar i att sätta upp sina separata boningstält.

Följande dag är det dags för en helt ny föreställning, den är så ny att vi inte ens sett den själva! Nya dumheter blandas med gamla klassiker, tidigare skämt glöms helt bort och nya testas med viss framgång. Trolleri och fakirtrick löser av jonglering och vighetsakrobatik. Och så slangbellan, som pToby för en gångs skull stod på hånskratts-sidan av!

På schemat för dagen står även lekar, vilka vi har den stora äran att hålla! Det är dags att sparka Rövkrok, Dra hank, Lugga björn och Dra skinnet. Vilket är klart mer gemytligt än det låter!

Mot kvällen var det dags för gästabudet, vilket är lika spännande varje gång! Det är experimentell arkeologi när den är som bäst, det är dags för grisen att grävas upp ur kokgropen! De ödmjuka arrangörerna förvarnar om att det trots allt är ett experiment och att resultatet är opålitligt, men nog är det lika gott som förra gången!

Söndagen fylls även den med shower och lekar, och det är två trötta gycklare som efter marknadsstängning bryter läger och tackar för sig! Lionga Ting, vi syns igen!

Glimmingehus 2016

Man skulle ha varit född med gälar! För i Glimmingehus 2016 var det vatten som var temat. Och det var inte något litet mysigt sommarregn där älskande par spankulerade och fnittrande i det varma fuktiga myspysregnet där solens strålar vackert skar genom dropparna. Nej, Det här var regnovädrens svar på en tysk neandertalsdödande hårdrocksjoddelkonsert med en extra laddning snedställt plutonium. Och riddarna från Silfverfalken imponerade enormt på oss! Fast Toby hävdar bestämt till denna dag att han såg dem montera livbojar baktill på sina hästar.

Glimmingehus är en utmanning när det kommer till att höras för oss i vanliga fall, då publiken till hälften sitter på andra sidan vallgraven. Men i år kunde man nog ha kunnat simma över i luften om man så hade velat, och ljudet från regnet var öronbedövande.
Trots allt detta så fick vi ihop en show tillsammans med dessa fantastiska riddare, och även då några i publiken inte kände för att skaffa sig Baddarens utmärkelse just denna dag, så var de otroligt trogna showen och stannade kvar i ovädret med glada miner!

Grym dag! Blött men minnesvärt, och vi hoppas att vi skall få koma tillbaka även nästa år!

Läs mer om Silfverfalkens riddare här!
Mer om Glimmingehus här!

Torpa Stenhus 2016

Hurra! Vi kom tillbaka! Vackra Torpa stenhus levererade och det gjorde vi med! Men den som levererade bäst var solen! Efter gyckel och knåp där vi med med kisande ögon och svettiga kinder underhöll vår älskade publik som vi till stor del lyckats placera i skuggan, så mer eller mindre fladdrade vi oss ned till vattnet för att kyla av oss. Vilka dagar! Underbar sommar på ett underbart ställe med underbar mat hos vår eminenta Glada galten!
Och hjortkorvarna på Torpa är något som alla hungriga gycklarälskare borde prova!
Känns det som att vi överdriver?! Det gör vi inte. Torpa är grymt!
Vi ses väl där 2017?!
Torpa stenhus hemsida

Hova 2016

Hova, Hova, älskade Hova!
Vi kom, vi sov inte, vi gycklade.
Hova är och kommer alltid vara speciellt för mig, det var här vi körde våra första shower ihop som en formidabel gycklartrio och det är här vi nummera brukar ha premiär för årets nya show. Inga konstigheter, vi körde på som vi brukar med en till två shower om dagen inför en alltjämt jublande publik. Tomater, gycklare och kratter flög, fummlade och smällde omkring i en kaotisk men hälsosamt undebar röra, allt till publikens storögda fascination. Efter förställningar åt vi en och annan pizza med undantag ett par gånger för bacon-och-vitlöks-korv hos Ubbe, det är viktigt att variera kosten!

På tornerspelsbannan gycklade, och till viss del hycklade, vi i 180km/h tillsammans med de underbara riddarna från St. Nicholai inför en fantastisk publik. Det är alltid lika kul att gå ut på banan i Hova då man aldrig riktigt vet hur ett tornerspel med mina underbart galna kolleger kommer sluta. Vi minns ju med förtjusning den lätt misslyckade ”hoppa-över-skranket-men-misslyckas-och-istället-hoppa-egenom-skranket”-incidenten från 2015. I år slapp vi lyckosamt(?) liknande episoder.

Nu till orsaken varför vi inte sov.
Efter förra årets succe med eldföreställningen ”Gycklarnas natt” blev vi i år ombedda att åter igen sättta upp den på tornerspelsbanan. Självklart gör vi det sa vi, då vi lyckats förtränga exakt hur mycket extra jobb en show på 45 minuter som förbrukar straxt över 40 liter bränsle innebär. Så istället för mysigt lägereldshäng på kvällarna så repeterade vi, sen läste vi manus och straxt innan sängdags gick vi ut och tände eld på något, av ren princip.
När den stora kvällen för föreställningen kom (sista lördagen, sent på kvällen), och publiken, som i år var än större än förra året bänkat sig och jag ställt upp mitt entorage för inmarsch på arenan, så valde mitt normalt så pålittliga minne, att ta semester och result vägra att hjälp mig med någon form av manus. Som vanligt alltså. Det är i stunder som dessa det bara finns en sak att göra; gilla läget och hoppas på att dina kolleger kan rädda dig eller i alla fall har råkat ut för samma sak. Jag vill ju inte skryta, men attans vad bra vi är på improvisation, och manus, allt på en och samma gång. Man skulle faktiskt kunna säg att vi i Pest och Kolera har uppfunnit en helt ny grej inom scenframställning; improviserade manus.
På det hela vart det en fantastisk kväll, en fantastisk vecka och som vanligt längtar jag och killarna tillbaka.

Väl mött Hova, vi ses igen!

Toby

Saltvik 2016

Det första jag måste säga om Saltvik innan vi börjar på riktigt är att inget jag kan skriva eller utrycka i ord kan ge den platsen och marknaden rättvisa. Jag älskar Saltvik, bara så ni vet!

Resan dit var lång och innebar även en kortare tur till havs (något jag i min geografiska ignorans glömt) och det var inte förräns efter mörkret hade lagt sig som vi rullade in på parkeringsplatsen i Saltvik. Efter ett hjärtligt mottagande av arrangörer satt vi snabbt upp våra tält och somnade in mumsandes på varsin wurst.

När vi vaknat och fått i oss frukost samt deltagit i ett ett morgonmöte begav vi oss snabbt ut som en trio dementa hundvalpar för att utforska lägret. Efter att yrat runt ett tag, kollat in marknaden, sniffat på människor och inspekterat pitchen var det dags för dagens första show.

Mellan mig, Jakkin och Anton så kan jag inte säga hur många eldshower vi har gjort men utan att ta i det minsta lilla så lär det röra sig om över tusentalet. De tre vi gjorde i Saltvik kommer jag troligtvis ta med mig i graven. Roligare, spontanare och mer improviserade shower har jag svårt att minnas. Kontakten som uppstod mellan oss i Pest & Kolera och publiken de tre kvällarna var magisk. Vi visste att eftersom showerna gick så pass sent så skulle vi ha mer eller mindre samma publik alla tre kvällar och alltså inte kunna köra samma show tre kvällar i rad. Istället fick vi tänka nytt och tänka friskt för att sedan, kvällen efter försöka toppa det vi redan gjort. Som ni alla vet är jag inte mycket för att skryta men jädrans vad bra vi var. För er som missade det så finns det lite bilder i länken här.

För att försöka sammanfatta lite. Det var länge sedan jag känt mig så genuint välkommen och trygg på en ny plats som jag gjorde när jag kom till Saltvik. Arrangörer, hantverkare och alla i byn var alla så glada, trevliga och fick oss att känna oss så välkommna att jag i stort sett längtat tillbaka till Saltvik från den stund vi for där ifrån.

Från mig och de övriga i Pest & Kolera:

Tack för att vi fick komma, väl mött och vi ses igen!

//Toby

Gütersloh, 2016: Anno 1280

Vandrarhemsrummmen är tomma sen morgonen, sista showen är klar på Nydaladagarna och bilen är packad. Klockan är halv fyra. Nu är det dags. 10 timmar i bil, plus matpauser. Rock n’ Roll! Tyskland, nu kommer vi!

Vi stannar några mil från Danska gränsen och passar på att äta för svenska pengar och ringa hem utan tilläggskostnader, för nu är det på riktigt! Likt en vit… skåpbil… skär vi som en, något krokig, linjal rakt genom danmark och mot mellersta Tyskland. Efter en lång resa bland ofantligt tung trafik framförd i godtyckliga hastigheter är vi nu mitt i natten framme vid vandrarhemmet. Vi sover några timmar, äter frukost, och sover några timmar till.

Marknaden är störthäftig. Det finns många typer av knallar som inte ses i Sverige, och en del saker som jag blev överraskad av att inte se alls. Det är inte varje dag som man kan få en sula fastsatt i en verkstad tre steg från där den lossnade!

Vi undrade hur det skulle gå att uppträda på engelska inför tysk publik, men vi har oroat oss i onödan. Showerna mottas med stort jubel, trots att varken publik eller artister nyttjar sitt förstaspråk, och ”de professionella idioterna” blir snart igenkända när de spankulerar runt på marknaden. Kanonkul!

Hos de andra artisterna blir vi nästan mer kända som ”svenskarna som dricker vatten”, trots att vi förklarar att det inte blir så jättebra att ta en öl till frukost om det står hoppapult på dagens schema.

När jag och pToby skulle köpa grönsaker på fredagen så räknade vi med att det fanns ett salladshuvud kvar i kistan, vilket det gjorde. Att vi sedan otänksamt förbrukade de nyinköpta först, är en annan sak. Att sedan inse sitt misstag på söndag, när alla affärer är stängda, är ju extra snopet. Om någon undrar hur länge sallad håller fräschören i kraftig försommarvärme är det bara att fråga pToby, så redogör han i valfri detaljmängd.

I gränskontrollen på vägen hem så undrar jag stilla om sanningen är mer misstänksam än valfri lögn. Trots att det börjar bli några år nu, så känns det ändå lite overkligt att det här är mitt jobb. Om tullarbetaren först hade svårt att tro vad vi jobbat med, så hade han goda bevis när han med en suck såg in i bilen och på vår packning…

Sammanfattningsvis kan bara sägas att denna Tysklandsvisit var en succé! Vi fick ett fantastiskt bemötande från arrangörer, knallar, artister och inte minst publiken! Låt detta bli den första av många till, Sichert die Mützen!

 

Anno 1280

 

Nydaladagarna 2016

Nydaladagarna
Vi anländer från Tyresö med rejält med fart under fötterna och energin på topp! Nu är det dags att bygga tältet för årets uppställning av Nydaladagarna!

Detta är mitt andra besök på detta arrangemanget, men Jakkins första, så jag passar på att få en andra omgång av föreläsningar över hans axel. Dessutom behöver man ju faktiskt vara två för att slinga en snodd, så jag offrar mig på att hjälpa till (det är ju trots allt rätt skoj). Jag passar även på att smida ett nytt trollkors, då jag tycker att det fattas ett i min nya hatt!

Vi får den stora äran att runda av dagarna med en avslutningsshow, vilket är just lika kul som det brukar. Det som skiljer sig från ”vanliga” shower är att det är lite svårare att hitta vuxna människor till frivilliga, då det nästan bara är barn i publiken. Då måste lärarna ställa upp, till barnens stora förtjusning!

Kvällarna spenderar vi med att gå igenom showen… på engelska! Därtill studeras väl valda tyska glosor, då vi inom kort skall framföra hela spektaklet i Gutesloh på Anno 1280.

Sista dagen med gänget packas således alla saker in i skuffen och hastiga farväl tages av Nydaladagarna och Värnamo, med förhoppning om återseende, sen bär det av mot sydligare breddgrader.

Tyresö Medeltidsdagar 2016

Tre gycklare bluddrar in i Tyresö i en amerikansk skåpbil packad till bredden. Sommarens turné har äntligen börjat! Vi knakar ur lederna och reser det tält som under några dagar kommer att bli vår loge och sovplats. Det kanske står på en ny plats, men från insidan ser det ut som det brukar.

Man behöver inte promenera speciellt långt runt området innan man slås av hur vacker miljön är vid slottet. Blommande fruktträd och stora ekar, allt genomskuret av ett stilla vattendrag.

I dagarna två fortlöper sedan våra föreställningar. Vi har smygpremiär på några helt nya trick och nummer på ämnet TORTYR! (Jag vidhåller att frityr hade varit godare och inte alls gjort lika ont)

Föreställningarna tas emot väl av vår kära publik och det gör även vår inlånade gycklarskola, där besökare får lära sig hantera olika typer av gycklarutrustning som boll eller käglor.

Då vi sedan har en dags glapp i turnén stannar vi kvar efter alla farväl och ser på när alla andra packar ihop sina saker. Vi tar en extra natt i tältet och laddar batterierna för kommande anhalter.

Det är en trio som vaknar allena på slottsmarkerna, river tältet och tar farväl av Tyresö Medeltidsdagar för den här gången. Det är alltid härligt att se en ny marknad och Tyresö är inget undantag! Hoppas vi ses snart igen!

Söderköpings Gästabud 2015

Vi är alla på plats för att påbörja hela marknaden en dag i förväg, min kära gycklarbroder Jakkin är ju med i det som kommer att gå av stapeln som Jubileumsföreställningen!

Men… då de endast nyttjade en av tre gycklare, så är ju vi andra två lediga, och får därigenom chansen att faktiskt SE en föreställning i Söderköping! Kul att se alla bekanta artister i en annan tappning!

Fredagen går utan strapatser, och även lördagen, till vi inser att Jakkin måste klona sig själv för att vara på två ställen samtidigt. Inga problem, säger jag och pToby: Du drar till jubiléumsshowen, vi löser gatushowen!

Sagt och gj… hur gör vi nu då? Ett snabbt taktiksnack och ett tekniskt rep, sen är det bara att testa. Vi tänkte att det ändå inte skulle vara så stor publik och att det således skulle vara ganska prestigelöst. Icke sa nicke! Som av en märklig slump promenerar halva staden förbi lagom till att vi börjar lägga ut grejer, vi har fyllt ut hela gränden med publik innan vi ens börjat och vi känner lite till mans att det ju inte hade gjort något om showen skulle råka bli bra också.

Jag kan i efterhand inte riktigt redogöra för vad vi gjorde, en förvirring som kanske förstärks av ett salladshuvud i skallen, men både gycklare och publiken hade fantastisk kul ihop! Om jag bara kunde komma ihåg skämtet som knäckte pToby…

Hursomhelst var det underbart att vara tillbaks i Söderköping även detta år! Kul att få uppleva 10års-jubiléet, låt det bli minst 10 år till!

//Anton